Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Snömos?

Funderingar...Posted by Carina Wed, September 07, 2011 16:40:50

Obs! LÅNGT inlägg - hoppas du orkar läsa! smiley

Fick för några dagar sen senaste nr av Hästfocus i min hand och som vanligt gav den mig anledning att skriva en reflektion här på bloggen...

Det fanns där en artikel som bl.a handlade om framridning men framför allt om träningsmetoder och värdegrunder för träning/tävlig. Dels fanns ett utdrag ur Islandshästförbundets "TR" som heter FIPO. Det var § 1.1.1.2 "Träningsmetoder - Hästar får endast underkastas (min not - märkligt ordval?!) träningsmetoder som passar deras fysiska kapacitet och utbildningsgrad för deras respektive discipliner. De får inte utsättas för träningsmetoder som är våldsamma eller orsakar rädsla eller för vilka de inte blivit ordentligt förberedda."

Dessutom fanns "Värdegrund för träning och tävling med häst" som Hästnäringens Representationsråd (HRR) enats om i septemper 2010. Utdrag ur detta:

- Hästens välbefinnande kommer alltid i första hand
- Alla som på ett eller annat sätt har hand om hästar skall agera på ett sådanst sätt att hästen skyddas mot skada och inte far illa vid träning och tävling
- Ingen häst får tränas eller tävlas med metoder som skadar eller skrämmer hästen
- Hästar får inte medicineras eller på annat sätt påverkas i syfte att förbättra prestationsförmågan eller för att dölja skador
Det finns även fler punkter men det är mest dess som detta inlägg skall handla om...

Och vad kan hon nu ha emot ovanstående frågar sig nu antagligen en del som brukar läsa min blogg!? :-) Ja, egentligen ingenting eftersom jag håller med om formuleringarna i stort. MEN problemet är HUR varje enskild individ (och även organisation) TOLKAR dessa formuleringar? Risken är stor att det bara blir "snömos" av det hela utan praktisk betydelse för våra hästar!

För vad MENAR man egentligen med "som passar deras fysiska kapacitet och utbildningsgrad", "våldsamma träningsmetoder", "metoder som skadar och skrämmer" osv???

Alla vi som hållit på med hästar ett tag vet hur olika vi utövare ser på dess saker! Vissa träningsmetoder är så etablerade och vanliga att många inte ser något konstigt med dem även om de ur utbildnings- och etisk synpunkt är högst tvivelaktiga. Andra metoder vinner mark för att framgångsrika tävlingsryttare/tränare använder dem. Ytterligare andra sprids för att de "fungerar" även om det gäller olika typer av våldförande på hästen. "Målet helgar medlen" är ett uttryck som t.ex gäller "tekniken" att binda ett rep runt underkäken vid transportering av krånglande häst (ps. helt vansinnigt o dessutom högrisk!). Ytterligare metoder blir framgångsrika för att de som marknadsför dem har stor förmåga att få människor att tro att produkten/metoden/hanteringen är bra..

Det finns med andra ord ingen samsyn inom hästsporten! Där några ser en fullt acceptabel träningsmetod (och kanske t.o.m en "mjuk" metod) ser kanske andra ett våldförande på hästen... Det behöver man bara gå till senare års rabalder kring rollkur, hyperflexion och LDR (low, deep and round) - för övrigt "same shit, different name!" - och nu senast reiningskandalen (i samband med framridningen på FEI World Reining finals på Bökeberg i våras.) Det finns massor av människor som är såväl för som emot dessa företeelser.

Vad kan DU göra för att påverka hur hästar tränas/hanteras? Ja, till att börja med ställ dig ofta frågan "Skulle JAG vilja bli behandlad på detta sätt?" när du ser en träningsmetod/ridning. Den frågan har inget att göra med något "förmänskligande" av hästen utan snarare det faktum att det finns många likheter mellan oss och hästen! Vi mår bägge bra av tydliga regler för beteende m m. Däremot mår vi bägge dåligt av omotiverade bestraffningar och/eller inkonsekventa beteenden från vår omgivning. Vi mår inte heller bra av att ha en "Stalin" i vår närhet som vid minsta förseelse (och ibland bara för att markera vem som bestämmer) bestraffar (hästen via ryck i grimskaftet, tyglarna eller sparkar i magen och liknande).

I en hästflock är den egentliga ledaren den som "servar" de andra mest - det är den som representerar trygghet och komfort! Andra hästar VILL vara i dennas (är oftast ett äldre sto) närhet. Ledaren är INTE den som är "terrorist" - den som "leder" med våld eller hot om våld! Den typen av häst håller sig de andra helst på avstånd ifrån... Varför vill så många hästägare vara (eller tror att de måste vara) terroristledare?

Lär dig också mer om hur hästen fungerar ur rent etologiskt/biologiskt/anatomiskt perspektiv! Det finns bra såväl litteratur som vetenskaplig forskning kring hästars beteende och inlärning...

För visst vill vi alla ha hästhantering/träning/tävling som uppfyller alla dessa fina ord som finns i ovanstående värdegrunder och TR!? Lär dig mer om HÄSTEN så du kan skilja "snömoset" från de verkliga pärlorna.... Det skall inte bara LÅTA bra utan även VARA bra för hästen!

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post347

Angående ”Domare – rättning i ledet”

Funderingar...Posted by Carina Sat, August 27, 2011 20:16:15

I nr 14 av tidningen Ridsport fanns en artikel med ovanstående rubrik. I denna artikel skrevs om de förtydliganden (ändringar i anvisningarna i TR) som dressyrdomare förväntas följa.

Ändringarna i sig verkar bra MEN problemet blir nog det faktum att ”man kan inte bedöma sådant man inte lärt sig uppfatta!” För ändringarna är nämligen inga nyheter utan det handlar om att faktiskt döma enligt TR! Det faktum att man nu anser sig tvungna att förtydliga det hela tyder på att det kanske inte döms enligt TR idag. Eller?

En av förtydliganden är ”när domaren kan uppfatta (min fetstil/understrykning) att kontakten är för stark och hänger på bettet skall det ge en poängs avdrag per rörelse”. Här finns helt uppenbart briser i domarnas utbildning eftersom ryttare tillåts rida med hårt åtdragna nosgrimmor – är kontakten inte ”för stark” behövs knappast sådana! Att rida helt utan nosgrimma borde vara tillåtet och krav på minst 2 fingrar på höjden under nosgrimman borde vara självklart! Detta skulle leda till en självsanering bland ritterna eftersom de hästar som upplever ett obehag i munnen skulle kunna gapa och därmed tydligt synas! Det finns hur många exempel som helst på ekipage där stången ligger parallellt (eller i det närmaste) med marken. Enbart det borde resultera i ovanstående poängavdrag per rörelse eftersom det tyder på antingen felaktigt anpassad utrustning och/eller för stark kontakt!

En annan sak som fått flera anmärkningar är skritten t.ex ”skritt som saknar klar fyrtakt kan inte få mer än 5 poäng, är den oregelbunden blir det max 4 poäng. För en helt samsidig, lateral rörelse blir det max 3 poäng. Passgång är inte önskvärt.” Sista meningen är lite oklar. Vad menas? En helt samsidig, lateral rörelse ÄR passgång. Menar man att passgång skall ge 3 poäng? Varför inte skriva det rakt av?

Personligen tycker jag att om skritten blir passartad har träningen misslyckats. Man borde då inte kunna vinna en klass (vilket jag såg sist jag var på tävling – en häst som gick hela skrittprogrammet i oren skritt vann en medelsvår klass).

”Om dressyrhästen går och gapar skall det ge 1-2 poängs avdrag varje gång domaren observerar det” – även detta går tillbaka till vad SER domarna?

I samma nr av Ridsport skrev även dressyrens krönikör Wiveca Schenholm om dessa ändringar i dressyrbedömningarna. Hennes slutkommentar var ”Sporten går framåt och framför allt dressyraveln. Lätta, känsliga, högställda hästar kräver ridning med ’insidan’. Bort från kraftig inverkan och kontroll till samspel och lyhördhet. Dressyr är och skall vara ’concour d´elegance” – njutbar för alla inblandade.”

Jag håller helt med i hennes inlägg, MEN, frågan är om det i dagsläget mest är floskler och ordbajseri? För kan man t.ex höja Anky till skyarna (vilket WS gjort) ser vi helt uppenbart helt olika saker! Och frågan är verkligen om HÄSTEN tycker den typen av ridning (som Anky, Patrik K mfl av nuvarande ”toppryttare” representerar) är ”njutbar”??? Tillåt mig tvivla!

Vad som skulle behövas inom dressyrsporten är istället införande av regler liknande Philippe Karls förslag (för något år sedan) t.ex bort med hårt åtdragna nosgrimmor, tillåta (premiera) träns vid högre dressyrklasser, förbud mot användande av hjälptyglar även vid träning osv. Regler som i all sin enkelhet skulle ”avslöja” en del av den (för hästen) ”dåliga” ridning som idag premieras på tävlingsbanorna. Fick den ridningen inte ”betalt” på tävling skulle den snabbt förpassas till sopkorgen av sportens utövare.

Utbildning (värd namnet) av dressyrdomare när det gäller hästens rörelsemekanik vore också väl spenderad tid/pengar. För som sagt, det man inte lärt sig se, kan man inte heller bedöma! Då kanske de fina orden lösgjordhet, balans, lyhördhet m m faktiskt bli något med substans och inte bara floskler….

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post345

Rehabilitering av häst (del 2)

Funderingar...Posted by Carina Wed, July 27, 2011 22:21:03

OBS! Läs föregående inlägg först...

Tänkte här ta REGALOs pågående rehabilitering som ett exempel på hur svårt (och tidskrävande) rehabilitering av en häst kan vara.

Regalo som för drygt 2 år sedan fick en spark på höger framknä har veterinärundersökts upprepade gånger (utan att egentligen hitta någon konkret orsak till hans orenhet i gången), det har gjorts upprepade försök (och med olika infallsvinklar) till att träna upp honom - hittills utan att få bort orenheten....

Jag har nu haft honom sedan sent i november 2010. Under hela vintern jobbades han från marken via longering och annat markarbete. Jag hann t.o.m sitta på honom några gånger o skrittjobba honom. Det hela såg ganska lovande ut men en viss orenhet märktes till och från i trav...

Sent i våras tog jag därför hem en equiterapeut som gick igenom honom för att se om vi kunde hitta VAR problem(en) satt. Och det i sin tur satt igång en rejäl process!

Han hade (visade det sig) REJÄLA kompensatioriska problem i kroppen... Låst rygg och bäcken, roterad bog - detta var bara några av de saker som equiterapeuten upptäckte!Hästen formligen "kollapsade" efter behandlingarna. Hela "muskel o strukturella försvaret" kraschade! Efter några dagars "kollaps" så verkade han bli bättre men veckorna gick och jag märkte att han blev successivt sämre - den tidigare bara vid vissa tillfällen märkbara orenheten blev mera frekvent förekommande.

Vi ytterligare en equiterapeutbehandling så upptäcktes en rejäl inflammation kring bogleden som efter en kort provocering resulterade i (minst) 2-gradig hälta i trav! Det blev laserbehandling och veterinär behandling (metacam o tuppkam) under dryga 3 veckor. Efter sista tuppkamsbehandlingen var han dock inte nämvärt bättre utan jag tyckte däremot han blev allt sämre... Just då kändes prognosen inget vidare.... Jag funderade starkt på vilka alternativ som fanns.

Inflammationen i bogen verkade ha hävts men något gjorde att han fortfarande var halt!? Frågan var vad??? Eftersom jag är utbildad hästmassör själv så gick jag igenom honom återigen (har gjort det tidigare utan att ha hittat några anmärkningsvärda reaktioner). Jag upptäckte då att han fått en punkt högre upp längs bogbladets framkant (och senare även in under bogkanten) där han reagerade kraftigt! Jag började köra massagebehandling intensivt (varannan dag) under någon vecka och kunde till min stora glädje se att det verkade ge effekt. Han går fortfarande bara i hagen o skrotar men ser nu ren ut i trav. Skall börja jobba honom igen för att se om vi hittat "hönan" dvs det som varit grundproblemet - kanske inte ursprungsproblemet (vilket antagligen var sparken på knäet) men ett av de sekundära kompensatoriska problemen....

Att rehabilitera en häst kan vara som att "skala en lök" - kommer man till rätta med ett problem så kommer något annat upp till ytan....

Bara tiden kan utvisa om vi har kommit till rätta med Regalo´s problem... Håll tummarna!

ps. trots att han inte rids så "lever han livet som häst" - idag så hade han rullat i leran efter regnet så jag hade en helt "svart" häst istället för en vit....

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post343

Rehabilitering av häst...

Funderingar...Posted by Carina Wed, July 27, 2011 21:53:30

Det finns otaliga orsaker till varför en häst får problem i sin kropp... Yttre trauman (som t.ex en spark, ett feltramp el dyl), långvarig felaktig ”nötning”, felaktigt tillpassad utrustning (främst sadeln), ensidig träning, felaktig användning av kroppen (spänningar, framvikt osv)...

Beroende på vad som orsakat skadan och hur länge hästen har varit i tillståndet varierar prognosen för ett tillfrisknande. TID är ofta en avgörande faktor! Och det är något vi människor verkar ha svårt för att ge hästen. Många gånger har man krav på att hästen skall vara ”frisk” inom dagar eller åtminstone veckor. Att då få höra att rehabiliteringstiden kanske kommer att ta månader eller i vissa fall år är något som man inte väntar sig.... I detta finns dessutom (förutom tidsaspekten) en ekonomisk aspekt. Det kostar mycket i dag att ha häst – att då ha en häst som det kanske tar 1-2 år att rehabiliterar som ”bara” kostar pengar är det inte många som lust/råd med!

Inte minst av den anledningen är det väldigt viktigt att se till att man åtminstone inte hamnar i ovanstående situation pga något man kan påverka! Rena olyckshändelser (som en spark i hagen eller liknande) kan man oftast inte varken påverka eller undvika men däremot utrustningens tillpassning, sättet man rider/kör hästen på, träningsupplägget osv KAN och bör man ta sig en ordentlig funderare på!

Använder jag hästen på ett skonsamt sätt? Rider/kör jag på ett sådant sätt att det bygger upp hästen för ett långt och hållbart liv? Eller förbrukar jag hästen och därmed förkortar hästens liv?

Finns det dessutom något ”mönster” i mitt hästägande? Har jag haft ett flertal hästar som fått fysiska problem? Kanske t.o.m likartade? Har de inte ”räckt till” för det jag velat använda dem till?

En annan sak som ofta sker inom hästvärlden är att man lite för mkt riktar in sig på problemens yttre symtom. Det kan vara att hästen upprepade gånger får t.ex kotledsinflammation. En typisk reaktion är då att man tar hästen till veterinären, gör böjprov och konstaterar att ”hästen har kotledsinflammation”. Hästen/ryttaren åker hem med medicin i bagaget och ett tag efter behandlingen är risken stor att man är tillbaka hos veterinären eftersom symtomet kommit tillbaka.

Vad man istället BORDE göra är att börja fundera på VARFÖR har hästen fått kotledsinflammation???

För väldigt ofta finns grundproblemet någon annanstans än där symtomet visar sig.... Hästen ”hanterar situationen” så har den ont/besvär på ett ställe så kompenserar den det med att ta belastningen någon annanstans. Det är först när den inte längre kan hantera det hela (eller den har överbelastat någon annan del) som t.ex kotledsinflammationer dyker upp! Av den anledningen är det av största vikt att man faktiskt hittar GRUNDORSAKEN till problemen. Annars kommer man bara att sponsra försäkringsbolag (indirekt eftersom hög skadefrekvens motiverar deras ständiga premiehöjningar och/eller undantag i försäkringarna) o veterinärer.... Hästägaren kommer att stå där med en häst som har dålig användbarhet och som kostar en massa pengar! I värsta fall blir det dessutom en häst som i förtid hamnar "på de evigt gröna ängarna"....

Min erfarenhet är att de allra flesta problem startar muskulärt i hästen! Dvs att ridningen (väldigt ofta den!), sadeln, skoningen osv orsakar icke önskvärda muskelspänningar hos hästen. Muskelspänningar som så småningom resulterar i låst bäcken, stum rygg, låst bog osv. Detta i sin tur resulterar i högre belastning på hästens leder som till slut leder till någon form av ledinflammation (artrit) och i förlängningen artros (ledförändring/pålagring). Så länge det inte hunnit bli en artros (ibland även även efter det – beroende på grad och var artrosen sitter) går det oftast via rätt träning och rehabilitering få en sådan häst fullt fungerande!

De gånger som problemen startat i benen beror detta oftast på yttre våld – en spark, en övertänjning av senor, luxation av någon led pga hästen trampat fel osv. DET kan i sin tur så småningom också resultera i ovanstående kompensationer – då är istället muskelproblemen sekundära och orsakade av problemen i benen. Enligt min uppfattning är det dock mycket vanligare att problemen startat i övre delen av hästens kropp...

Till sist - rehabilitering av en häst är ofta ett ganska komplicerat o delikat problem - INTE lätt med andra ord. I nästa inlägg skall jag prata om ett för mig aktuellt exempel - nämligen REGALO...

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post342

Avfallningsträning?

Funderingar...Posted by Carina Sun, June 12, 2011 21:29:39

Hittade nedanstående youtubeklipp på "Hippson"...

Själv har jag länge tyckt att man egentligen på våra ridskolor borde ha någon form av "avfallningsträning". Detta eftersom det blir allt ovanligare att ryttare faktiskt ramlar av och att barn/ungdomar numera verkar bli allt räddare för ATT ramla av - något som innebär att de blir "styva som pinnar" och därmed oxå ökar risken för att faktiskt göra illa sig när de väl ramlar av!

Den "praktiska träning" man fick förr genom att man ofta ramlade av gjorde att avfallningar avdramatiserades och man faktiskt tränade på att ramla av. "Håll i tyglarna" och "rulla ihop dig som en boll" var råd som man hörde OFTA! Det gjorde att de råden faktiskt satte sig i "ryggmärgen" så även om fallet kom hastigt så gjorde man så automatiskt!

Den mekaniska häst som visas i detta inslag är väl att gå lite långt :-) (och dyrt) men faktum är att man nog på NÅGOT sätt borde träna avfallningar på ridskolan! Studerar man dessutom HUR dessa ryttare faller av så ser man stora skillnader i hur de hanterar fallet - något för dessa proffsryttare som rider i kanske 60-70 km/timme kan vara helt avgörande för om de gör illa sig eller ej! Men dessa skillnader i fallteknik (eller brist på sådan) har stor betydelse även för våra elever på ridskolan!


  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post336

Valda sanningar...

Funderingar...Posted by Carina Wed, March 23, 2011 20:52:25

Det finns en hel del ”valda sanningar” inom ridsporten… Vad menar du med det – kanske du undrar nu? Ja, jag menar att det finns en hel del påståenden som enligt min uppfattning har liten eller ingen grund i fysisk/rörelsemekanisk/beteendevetenskaplig mening.

Några sådana ”valda sanningar” är t.ex:

- att ”rund och djup” (RD) form skulle innebära att hästen ”får upp ryggen” och att det med nödvändighet skulle innebära något positivt

- att hög nacke på hästen med automatik skulle innebära att hästen sänker ryggen

- att hjälptyglar skulle innebära att hästen använder sin kropp bättre

- att en hjälpgivning med nödvändighet måste innebära ett ökat tryck (i munnen eller mot hästens sida)

Inget av ovanstående påstående finns det någon vetenskaplig grund för vad jag har kunnat hitta…

- ”rund och djup” orsakar istället hästen problem med andning och syn (veterinär Robert Cook). I läget ”RD” kan visserligen ”ryggen komma upp” men det sker ofta via en låsning och ”överstreching” av ryggmuskulaturen (skulle det vara bra??!) som i sin tur resulterar i ett bäcken som tippar i fel riktning och gör samling mer eller mindre omöjlig (boken ”Tug of war” av veterinär Gerd Heuschman).

- En häst som rids RD blir också med automatik (tyngdkraften) mera framtung (bröstkorgen sjunker ner mellan frambenen) – dels via den vikt som huvud/hals innebär (som i RD kommer lägre ner) – prova att hålla en tyngd fastsatt på ett kvastskaft framför dig! Var hittar du balansen/lättheten på kvasten? Ja, inte är det i alla fall med tyngden långt ner nära marken….) Är en framtung häst som har svårt att samla sig verkligen det man vill??

- En häst som bär sig o ryttaren på ett riktigt sätt använder ”hävstången” som finns inbyggd i hästens muskelsystem (en samverkan mellan ovansidans o undersidans muskulatur). Muskler på ovansidan som är viktiga i sammanhanget är muskler som finns i nedre delen av halskotpelaren (på ett enkelt sätt kan man förklara att de fäster i manken för att sedan som i en solfjäder fästa i de nedre halskotorna) – dessa muskler hjälper till att ”lyfta hästens framdel” tillsammans med ryggens och bakdelens muskler. Man kan jämföra dessa med en ”lyftkran”. En lyftkran som verkligen stabiliserar och stärker hästens rygg o förmåga att bära oss ryttare…

- Att det skulle vara "farligt" för hästen att gå med hög hals/huvudhållning är också en vanlig ”vald sanning”. Detta kan vara sant men också helt felaktigt. Det hänger nämligen på hur hästen höjer sitt huvud och hals! En häst som ”vänder ut o in på sig själv med nosen väldigt hög och/eller indragen” – pga ryttarens inverkan eller ej – den hästen sänker ryggen och spjärnar ifrån med bakdelen! Den häst som däremot - utan spänning (och utan ryttaren dragande i munnen på den) själv höjer sin hals/huvud kommer i stället att sätta mer vikt på bakdelen - vinkla bakdelens leder mera och bli starkare. Den relativa höjningen av hästens hållning gör att hästens hals/huvud kommer närmare hästens bål och är den enda egentliga möjligheten att få hästen att bära mera vikt på bakdelen!

- Hjälptyglar – hur skulle någon form av inspänning/begränsning av hästens förmåga att själv kunna balansera upp sin kropp vara fördelaktig??? Inom detta område finns väldigt lite forskning – här är det mera mina egna reflektioner utifrån att jag jämför hur jag som människa skulle påverkas av att jag spändes in på något sätt. Min absoluta uppfattning är att inget varaktigt gott kan komma ur att med hjälp av diverse remmar ”spänna in” vare sig människa eller häst… Läs gärna här inlägget ”Inspänningstyglar för ryttare – INTE en bra idé” på bloggen ”På spaning efter klassisk ridning”.

- Att en hjälpgivning måste innebära ett ökat tryck? Har du tänkt på att en EFTERGIFT faktiskt kan vara en hjälpgivning (o inte bara en "belöning")? Man kan t.ex genom att öppna upp sina skänklar uppmana hästen att röra sig mera framåt eller i en speciell riktning. Jämför med dig själv - att någon håller sina armar runt dig o klämmer - skulle det få dig att röra dig mera obehindrat?

Fram för mindre fixering vid "rund o djup" - en djupare form tillför inget positivt! Bort med hjälptyglar, skarpa bett och hårda händer som tvingar in hästen i någon yttre form! I stället fram för variation av hästens form och "neckextension" dvs en häst i LÅNG och LÅG form med nosen FRAMFÖR lodplanet - hästen skall RÄTA ut halskotpelaren inte snirkla in den ännu mera! Neckextension är verklig strechingform (obs. ej ARBETSform) för hästen!

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post331

På tal om träning...

Funderingar...Posted by Carina Wed, March 23, 2011 20:26:09

En sak som jag funderat på under en längre tid är hur olika vi tänker när det gäller träning av häst och ryttare… Detta eftersom jag så ofta jag har tid och möjlighet brukar titta på när tränare har lektioner. Detta för att få idéer till mina egna lektioner samt förhoppningsvis inspiration.

Något som jag då noterat är att en ”normal” lektion på 30-40 minuter (vilket ofta är längden på privatlektioner) ofta går till som följer…

Man rider runt, runt, runt antingen på volt eller fyrkant i trav och/eller galopp. Det görs i allmänhet väldigt få övergångar mellan gångarter och i princip enda gången man skrittar är om man ger hästen lång tygel någon stund. Många gånger lyser även rörelser med sin frånvaro – och gör man sådana så är det ofta ”hela” rörelser som skänkelvikning en hel diagonal eller öppna längs en hel långsida.

Främsta fokus på lektionen brukar ofta vara ”ta hästen lite rundare i formen”…

Ovanstående scenario (med undantag av den allt ”rundare” formen) hade jag nog knappast reflekterat över för 15 år sedan eftersom jag själv då red på det viset. Numera kan jag dock tycka att det är ”kilometerträning” mer än något annat. Sådant sysslar jag numera med ute i skogen! Det är ju i ständiga övergångar, förändringar i formen (längre/lägre, högre), fokus/krav på kontakten med hästens mun, rörelse- och riktningsförändringar osv som man utvecklar (och även testar) såväl hästen som ryttarens förmåga – inte genom att träna kilometervis med trav och galopp utan övergångar!

Bosse Tibblin (min dressyrlärare på Strömsholm) sa ofta om ovanstående "kilometerträning" i ridhus att "detta är inte hästträning utan hästutnötning". Det är inte i så många avseenden som jag har samma uppfattning som Bosse men detta är en av dem! smiley

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post330

Är du "open minded"??

Funderingar...Posted by Carina Mon, December 13, 2010 15:51:04

Var på en föreläsning med Kerstin Kemlén i helgen som var (handlade om hovar o var mkt intressant!). Köpte då två böcker av henne varav den ena heter "Open sensed" - håller på att läser den just nu så jag återkommer till den i ett senare inlägg.

"Open sensed" fick mig alldeles osökt smileytänka på uttrycket "open minded". Finns tycker jag inte något riktigt bra svensk uttryck utan jag använder mig av det engelska...

Något jag under mina år inom hästvärlden (är snart 40 år nu) aldrig upphör att förundras över är hur konservativ denna är i många stycken. Väldigt många ryttare/hästmänniskor verkar ha svårt för att "tänka utanför boxen". För dem nya idéer/tankar möts ofta av "så där har jag inte lärt mig!", "så gör man/får man inte göra inom SvRF ansluten ridskola", "så säger inte min tränare" osv.

Det finns då ett par ordspråk som jag tycker passar in rätt bra på denna inställning och det är:

"Det är det du tror att du vet som hindrar dig från att lära nytt."

"Man kan inte lösa ett problem med samma tankemodell som skapade problemet"

(det sistnämnda ordspråket är det tydligen Einstein som skall ha sagt...)

Vad som gör mig ännu mera förundrad är vad människor anser vara "riktig" kunskap och inte.... Ofta har man inga problem med att köpa nya saker om det är en känd tränare och/eller tävlingsryttare som uttalat det hela. Även om metoden eller företeelsen i sig innebär både en extrem form eller skarp utrustning. Tänker då t.ex på LDR, rollkur och den alltmer utbredda användningen av diverse hjälptyglar och specialbett.

Lätta hjälper, borttagning av nosgrimmor (eller åtminstone lätta på åtdragningen av densamma), höja handen (oj - DET är som att svära i kyrkan!), användning av vanligt tränsbett, inga hjälptyglar osv - DET är VÄLDIGT kontroversiellt och "inte tillåtet" av någon anledning....

Jag lärde mig rida (för alltså snart 40 år sedan) för flera gamla (redan då) militärt utbildade personer. För dem skulle många av de på senare år populära metoderna/ridningen anses som helt förskräckliga! Å andra sidan så kände jag igen många av de saker som jag hört dem säga i min ungdom när jag för dryga 10 år sedan "sadlade om" till klassisk (fransk) ridning.

Intressant - kan man bara konstatera....

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post321
Next »