Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Kommunikation...

Funderingar...Posted by Carina Mon, December 13, 2010 15:24:33

Inför en kurs jag skulle ha för någon vecka sedan satt jag o letade youtube-klipp som visade longering. Hittade då nedanstående "parelli-longering" smiley

Här kan man se exempel på vad man kan åstadkomma med hjälp av tydliga signaler och riktig inlärning! Att killen lever lite farligt med en lina liggande på marken som åker runt benen på honom är ett minus men det förringar inte hans arbete med hästen!

  • Comments(1)//blogg.bircahastgard.se/#post320

Lite intressant....

Funderingar...Posted by Carina Thu, November 18, 2010 15:33:44

Anmälde mig nyligen till en fortbildningskurs för yrkesverksamma inom hästnäringen arrangerad av SLU. Kursen hette "Att träna häst - djurskydd, etik o moral" och med underrubriken "Grisfösare & rollkur - behöver vi det?" Kursen skulle varit i fyra två-dagars steg nu under december till mars månad. Både jag personligen och min arbetsgivare tyckte kursinnehållet lät mkt intressant så därför anmälde jag mig.

Fick dock i veckan meddelande om att kursen ej blir av - åtminstone inte nu - de skall göra ett nytt försök under 2011. Anledningen till att kursen inte blir av är att det var för få anmälda! Detta trots att utbildningen kunde räknas som fortbildning för landets tränare (som licensierad tränare A, B eller C ingår årlig obligatorisk fortbildning)....

Man kan tycka det märkligt att det inte bland landets alla yrkesverksamma (och det gällde alltså inte bara ridsporten) inom hästnäringen gick att få ihop 20-30 deltagare (vet inte exakt hur många de behövde)! Det i ett ämnesområde som åtminstone jag tyckte lät såväl intressant som viktigt!

Intressant som sagt var....

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post318

Har det "dåliga" blivit "normalt"?

Funderingar...Posted by Carina Mon, November 08, 2010 13:07:04

Under ISES konferensen i somras så var det en föreläsare som menade på att vi fick se upp så inte det ”dåliga” blev ”normalt”. Han syftade då bl.a på de träningsmetoder och synsätt som idag är vanliga inom hästsporten...

För vad är det som blir norm? Ja, det är framför allt det vi ser ofta men också det våra domare och tränare säger är bra, det våra idoler gör och det vi ser på tv....

En annan sak som har betydelse är att ”vi gör som andra gör!”. Dvs vi människor har en förmåga att ta reda på vad som är korrekt uppfattning eller beteende genom att ta reda på vad andra människor tycker eller gör... Följden blir att när många människor gör på ett visst sätt så blir det ”rätt” att göra så. Som Craig Stevens brukar säga...

”Skit tastes good – a biljon flies can´t be wrong!”

Det finns också något som kallas ”pluralistisk ignorans” dvs att ingen ingriper när någon individ far illa därför att ingen annan ingriper. Alla blir passiva, man gör som alla andra gör.

Ovanstående är tendenser (tycker jag) som man ser inom många områden i samhället. Människor blir misshandlade utan att omgivningen ingriper, våld trappas upp så där tidigare våldet upphörde när vederbörande låg på marken – startar idag ofta den egentliga misshandeln...

Vad har detta med ridning att göra då? Ja, jag har sysslat med häst i snart 35 år och har därför också sett den ”utveckling” som skett inom sporten. Jag skriver ”utveckling” för mkt av det som är norm idag inom ridningen skulle få mina gamla ridlärare att rotera (fort) i sina gravar. Jag menar då inte att ”allt var mycket bättre förr” - långt därifrån, men den ”hopknyckling” av hästen via hårda händer (som i praktiken imiterar inspänningar) som är MYCKET vanlig idag skulle inte fått passera obemärkt. Inte heller ovanan att rida hästen mer eller mindre bakom lodplanet.

Så därav frågan i rubriken – personligen tycker jag att det ”dåliga” i många avseenden definitivt blivit ”normalt”...

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post316

Rida nya/främmande hästar

Funderingar...Posted by Carina Fri, November 05, 2010 19:41:58

Fick ett tips på bloggen om att skriva om hur man gör när man kommer upp på en ny främmande häst för att ”hitta knapparna” på just den hästen….

Innan jag tar upp just det ämnet så vill jag berätta lite om min upplevelse just av att mest rida bara en häst (min egen) under ganska många år… För det har att göra med just frågan i första stycket. Det finns nämligen ”risker” med att bara rida en häst. Fördelen är att man lär sig just hur denna häst fungerar – vilket i och för sig är bra men problemet med det är att man kanske blir för van vid just den hästen och har svårt att rida andra hästar, speciellt om de är av en annan typ än den man vanligtvis rider. Just så blev det för mig under de år när jag i stort endast red min egen häst. Så första rådet är att ta chansen och rid så många olika hästar som möjligt! Alltid lär man sig något och framför allt av det faktum att alla hästar är olika.

Ett annat råd är att anpassa sig till hästen! Att väldigt försiktigt kolla av hur hästen fungerar – att start, stopp och sväng fungerar. Något som jag hade ganska stora problem med tidigare var att jag (alldeles omedvetet) hade en stark sitsinverkan (genom bara att sitta rakt upp och ner – inte genom att aktivt driva med sitsen). En sådan sitsinverkan ”tål” inte alla hästar utan att bli stressade. Så en av de viktigaste sakerna jag lärt mig är att försöka hitta mitt ”nolläge” så att jag inte inverkar kraftigare på hästen än vad jag avser och vad hästen accepterar.

När jag kommer upp på en häst (oavsett om det är en av mina egna eller en främmande) så börjar jag alltid med skrittjobb där jag kollar av hur hästen förhåller sig till mina hjälper. Fungerar direkt, indirekt och halvhalt? Hur reagerar hästen på mina skänkelhjälper? Jag gör halter, ryggning, sidvärtsrörelser, vändningar m m för att checka av ovanstående.

Fungerar sedan detta så kan man gå över i arbete i övriga gångarter.

Vad man sedan kan konstatera är att de flesta ryttare (utom de som är ”födda” ryttare smiley) oftast fungerar bäst med en viss typ av hästar och att man kanske har svårare för en del. Själv har jag alltid haft lättare för att rida lite heta hästar jämfört med de som har dålig egen ”motor”… Jag har helt enkelt lättare för att hantera hästar som är lite överreaktiva än de som är som är vana vid konstant drivning för att fungera. Så var det även innan jag började rida klassiskt. Kanske därför den typen av ridning passar mig? smiley

Vad gör man då om ridningen på den nya hästen inte fungerar? Ja, det beror lite på vilken situation man befinner sig i – rider man t.ex lektion i grupp då kanske man helt enkelt får ”göra det bästa möjliga av situationen”. Jag har t.ex varit med om att rida avdelningsridning vid ett tillfälle där jag började rida fram (som vi fick göra enskilt) som jag brukar (dvs klassiskt) men hästen fungerade inte (gick inte lösa på de 10 min jag hade till förfogande) utan då fick jag helt enkelt plocka fram min ”gamla” ridning (för att helt enkelt kunna följa med i avdelningsridningen) – knacka till den med skänklarna, vara lite kreativ med händerna och ”voila” hästen krökte på nacken och ”gick mkt bättre” som instruktören påpekade. Inte enligt min uppfattning men genom att rida som den var van vid blev den kontrollerbar just i den specifika situationen.

Hade jag haft möjlighet så skulle jag dock INTE ha valt ovanstående ”lösning”. Jag skulle istället med en sådan häst börjat med arbete från marken – såväl flexions som annat arbete (volter, skänkelvikning, halter, ryggning m m). Hästen var nämligen helt ”död” i munnen (antagligen bl.a pga av att den oftast reds med inspänning) och utan kommunikation med munnen på hästen är det svårt att få någon kvalité i ridningen. Att börja med arbete från marken när man skall rida en ny häst är en väldigt bra början där man kan skapa sig en rätt bra bild av hur hästen fungerar (eller inte) riden. Nästa steg är sedan att, som beskrivits ovan, börja med ridning i skritt och först därefter gå över i andra gångarter.

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post314

Allt är relativt...

Funderingar...Posted by Carina Thu, September 02, 2010 17:17:31

Som Kicki skrivit i inlägget här nedan så var jag, hon och Maggan (mfl) till Kalix förra torsdagen för att delta på en "demodag" med amerikanen Ed Dabney...

Något som slog mig denna dag var - "vilken dålig koll jag har på mina hästar!" Ed pratade om att av 100 hästägare är det i bästa fall 2 som har ett fungerande ledarskap med sin häst! Skrämmande tänker man då och samtidigt "jag är då inte en av de två!".... Det är svårt att vara 100% konsekvent och "närvarande" i sin hästhantering. (Tycker jag i alla fall!)smiley

MEN, i nästa sekund tänker jag oxå - "allt är ju relativt" för när man t.ex åker på kurser, tävlingsplatser osv ser man hästägare/handhavare som VERKLIGEN har ledarskapsproblem med sina hästar.... Så jämfört med Ed - har jag dåligt ledarskap - jämfört med många andra så är det nog inte så pjåkigt! Så, med andra ord ALLT ÄR RELATIVT! smiley

Vad man kan konstatera är dock att ledarskapet är något som HELA TIDEN behöver jobbas med! Speciellt om man har en häst som har mera lätt för att ta på sig ledarrollen. Inte alla gånger för att den vill utan helt enkelt för att när det gäller dig o hästen MÅSTE en vara ledare! Kan du inte vara den som axlar den rollen så måste hästen göra det....

Vem som flyttar fötterna på vem är en väldigt viktig sak när det gäller relationen till hästen! I många vardagliga situationer tänker man kanske inte på detta (som för oss inte har någon egentlig betydelse men) som för hästen är tecken på vem som leder vem.

Egentligen vet man inte riktigt säkert hur ledarskapet fungerar förrän den dag man hamnar i en "krissituation" - lyssnar då hästen på dig eller "finns" du inte längre???

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post307

Objektivitet?

Funderingar...Posted by Carina Mon, August 23, 2010 17:49:15

Som ni kanske sett här tidigare så var jag för några veckor sedan på ISES hästforskarkonferens i Uppsala och på Strömsholm. Det var mycket intressant som sades och visades där men en sak fastnade speciellt hos mig…. Det var att det väldigt många gånger poängterades att forskningen måste vara objektiv! Enl min uppfattning en väldigt lovvärd och viktig inställning men vad som (åtminstone jag) tyckte fanns upprepade exempel på hur svårt just objektivitet är!

För alla ser vi på omvärlden med ”färgad lins” beroende på vilka referensramar, ”valda sanningar” och tidigare erfarenheter vi har. Man hörde därför många exempel på subjektivitet när forskarna valt VAD de skall forska på, HUR forskningen skall läggas upp och sedan även hur slutsatser dras av de resultat forskningen gav! För beroende på vilka frågor som ställs, hur man genomför forskningen och med vilka hästar/ryttare (i hästforskningsfallen) kan resultaten bli väldigt olika. Hur man sedan tolkar resultatet färgas ofta oxå av vilka förutfattade meningar man har, vare sig man vill/är medveten om det eller ej...

Som ett exempel så finns en forskning (av Marie Rohdin) där man försökt fastställa bl.a hur hästens huvudställning påverkar vinklingen i bakbenen samt ev ökad belastning på bakdelen. Ryttarna som deltog red i skritt o trav på rullband med hästen i olika huvudställning – allt ifrån hög hållning (filmen på detta framkallade fnitter i församlingen eftersom denne ryttare satt framåtlutad, med helt raka armar o drog hästens huvud uppåt…) till mer eller mindre låg halsställning (var tänkt att neckextension skulle vara en huvudställning men som Marie uttryckte sig ”ryttarna klarade inte av att rida hästarna i den formen så vi fick utesluta den huvudställningen”). Flera i församlingen hade frågor kring hur man tagit ut ekipagen och vem som avgjort när hästen gick korrekt i de olika huvudställningarna. Det första fick vi egentligen inget svar på annat än att det var ”rutinerade ryttare” – svaret på den andra var att en dressyrdomare hade avgjort när hästen varit i ”rätt” huvudställning…. Det fanns även en film på häst i någon form av ”piaffliknande” rörelse – slutsatser var dragna av den filmen men flera i församlingen undrade vad det var för rörelse??? ”för korrekt piaff är det inte”…. Som någon uttryckte sig (en aning drastiskt) "filmar man skit - så får man skit till resultat"!

En annan allmän reflektion jag gjorde under dagarna var – Vilken nytta har de genomsnittliga ryttarna av forskningen??? Det var nämligen inte alla gånger alldeles självklart. Vissa saker kan vi naturligtvis i förlängningen ha nytta av att veta men hur långt skall vi gå i ”materialdoping”??? Detta frågar jag eftersom man på fullaste allvar diskuterade tryckmätningsvojlockar, tygeltrycksmätning och rörelsedetektorer på hästens ben som mätinstrument i samband med tävling. Ska vi verkligen gå så långt? Och säger mekaniska hjälpmedel allt? Personligen tror jag t.ex att en häst som har lärt sig att gå LDR (long, deep and round) dvs ihopkrullad inte behöver visa på något högt tygeltryck när den väl lärt sig gå i den formen! Det tygeltrycket säger dock inget om vad som krävdes för att få hästen dit….

tillägg 24/8: upptäckte precis att Lena gjort ett inlägg som är kopplat till ovanstående - läs mera på http://klassiskridning.blogspot.com/

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post305

Vem tränar egentligen vem?

Funderingar...Posted by Carina Tue, July 06, 2010 21:08:22

Vår besökande instruktör Lena Danius sa till en ryttare vid den senaste kursen: ”Ni tränar just nu varandra – frågan är vem av er som är mest framgångsrik?

Denna fråga är väldigt intressant eftersom man skall vara medveten om att så fort man hanterar eller rider sin häst så utbildar/tränar man den! Vare sig det är avsikten eller ej….

Det kan handla om att man förstärker ett önskvärt beteende genom sitt agerande men det kan lika ofta vara att man förstärker ett icke önskvärt beteende. Många gånger är inte ens handhavaren/ryttaren medveten om att så sker…

Jag ser i princip dagligen hur mina hästar utbildar mina ridskoleelever. Det kan t.ex vara Tycando som lyfter på ett bakben för att få skötaren att sluta borsta. Eller min tidigare Ronja som hade en glasklar ”checklista” med alla nya ryttare där hon testade av om vederbörande var någon man behövde bry sig om eller inte…. Eller Höken som höjer huvudet när ryttaren försöker tränsa och ryttaren då ”ändrar sig” och släpper honom. Eller Phoebe (ofta på ett subtilt sätt om man inte vet vad man skall vara uppmärksam på) som får eleven att flytta sig och därmed etablerat sig som ledare i förhållandet. Listan kan göras lång…

Många ryttare (även med lång riderfarenhet) är inte medvetna om ovanstående förhållanden. Helt enkelt för att det får man oftast inte lära sig något om i en traditionell ridutbildning. Hästens beteende är märkligt nog ett ämne som man oftast inte fördjupar sig i. Trots att det i hela tiden påverkar vårt förhållande till hästen oavsett om vi befinner oss i sadeln, på marken eller i vagnen.

  • Comments(1)//blogg.bircahastgard.se/#post302

Vilken skog är du i?

Funderingar...Posted by Carina Tue, July 06, 2010 21:02:47

Fick för någon vecka sedan en kommentar angående mitt blogginlägg om spö-användning från pseudonymen ”A.D Horseplay” (se nedan):

Inom den vedertagna hästvärlden erbjuder tidningsartiklarna ofta lösningar som ska hjälpa den, som gått vilse i en skog, hitta stigen. Det är en rätt sak att eftersträva, förstås. Men, det som missas är att folk inte bara är vilsna i en skog utan de befinner sig i FEL SKOG FRÅN FÖRSTA BÖRJAN. Folket och det vedertagna etablissemanget. Man diskuterar småsaker som om de vore stora: olika typer av bett eller om spöt ska vara med eller inte. Som om det var pudelns kärna, när det i själva verket är problemet att man rider med helt opsykologiska tygelhjälper eller att man uppfattar helt fel ridspöet som "ett slaginstrument".

Ovanstående kommentar träffar helt och hållet rätt enligt min uppfattning! Det största problemet inom ridsporten är att många alltför ofta befinner sig i ”fel skog” och då hjälper det ju föga att försöka hitta ”rätt” stig. Det blir lite som att sätta ett litet plåster på en artärblödning. Det kanske kan minska blodflödet tillfälligt men det löser ju inte det egentliga problemet! (Dålig jämförelse, jag vet, men det var det enda jag kom på just nu…Ni förstår säkert vad jag menar.)

Jag har själv 25 års erfarenhet från den ”traditionella” svenska ridningen innan jag började rida enligt klassiska principer. Vad jag numera insett är att de flesta förklaringsmodeller som jag lärt mig under dessa första 25 år är från ”fel skog” och därför oftast helt missar målet…. Kan man inte på ett riktigt sätt definiera problemen så är det också svårt att hitta varaktiga lösningar. Som exempel kan man t.ex ta en häst som har ”svårt” för att göra sidvärtsrörelser – i den traditionella ridning är oftast ”lösningen” på det problemet att inverka mera – mera hand och mera skänkel. Om man istället funderar på vad som gör det svårt för hästen att gå sidledes (vilket i sig oftast inte är svårt för hästen) så kanske man kommer till slutsatsen att ryttaren gör något som motverkar rörelsen (vikten, handen, skänkeln) eller att hästen inte har den balans och position som krävs för att åstadkomma rörelsen utan problem. Lösningen på många problem brukar faktiskt vara att man som ryttare skall göra MINDRE och att helt enkelt hålla sig ur vägen för hästen!

En annan sak som faktiskt var den avgörande orsaken till att jag länge sökte något alternativ till den traditionella ridningen (har provat på bl.a westernridning, centrerad ridning m m) var att jag upplevde (och fortfarande gör) att den ridningen så mkt handlade om KAMP mellan hästen och ryttare… Att om hästen inte gjorde som man vill så använde man mera och kraftigare hjälper för att få igenom sin vilja. Utan att vidare reflektera över VARFÖR hästen gick emot hjälperna och inte ”ville” lyda!

Det finns flera olika inlärningsprinciper (klassisk betingning – som ex Pavlovs hundar, positiv förstärkning, negativ förstärkning, habituering, positiv bestraffning, negativ bestraffning) och ett av de grundläggande problemen inom hästsporten är att de flesta såväl instruktörer/tränare som ryttare knappt har en aning om vad som är vad. Detta vet jag av egen erfarenhet eftersom jag själv varken i min tidigare ridutbildning eller instruktörsutbildning (det sistnämnda anser jag närmast vara katastrof) fått lära mig något om ovanstående. Det blir då lite som om ”en blind skall leda en blind” eftersom man knappast kan lära ut något som man själv inte vet! Inom ridsporten ANVÄNDER man sig naturligtvis av flera av ovanstående principer men eftersom knappt någon vet varför och hur de fungerar så blir resultatet oftast därefter.

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post301
« PreviousNext »