Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Sommarlägren!

Aktuellt just nuPosted by Carina Tue, May 03, 2011 17:27:37

Har du funderingar på att åka på läger i sommar? Då är det hög tid att anmäla sig NU!

Klicka här så kommer du till Birca´s läger och om du bläddrar neråt på sidan kan du se datum, priser och om det finns platser kvar...

Hoppas vi ses i sommar!

Carina & hästarna

Vilande hästar i sommarhage....

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post332

Valda sanningar...

Funderingar...Posted by Carina Wed, March 23, 2011 20:52:25

Det finns en hel del ”valda sanningar” inom ridsporten… Vad menar du med det – kanske du undrar nu? Ja, jag menar att det finns en hel del påståenden som enligt min uppfattning har liten eller ingen grund i fysisk/rörelsemekanisk/beteendevetenskaplig mening.

Några sådana ”valda sanningar” är t.ex:

- att ”rund och djup” (RD) form skulle innebära att hästen ”får upp ryggen” och att det med nödvändighet skulle innebära något positivt

- att hög nacke på hästen med automatik skulle innebära att hästen sänker ryggen

- att hjälptyglar skulle innebära att hästen använder sin kropp bättre

- att en hjälpgivning med nödvändighet måste innebära ett ökat tryck (i munnen eller mot hästens sida)

Inget av ovanstående påstående finns det någon vetenskaplig grund för vad jag har kunnat hitta…

- ”rund och djup” orsakar istället hästen problem med andning och syn (veterinär Robert Cook). I läget ”RD” kan visserligen ”ryggen komma upp” men det sker ofta via en låsning och ”överstreching” av ryggmuskulaturen (skulle det vara bra??!) som i sin tur resulterar i ett bäcken som tippar i fel riktning och gör samling mer eller mindre omöjlig (boken ”Tug of war” av veterinär Gerd Heuschman).

- En häst som rids RD blir också med automatik (tyngdkraften) mera framtung (bröstkorgen sjunker ner mellan frambenen) – dels via den vikt som huvud/hals innebär (som i RD kommer lägre ner) – prova att hålla en tyngd fastsatt på ett kvastskaft framför dig! Var hittar du balansen/lättheten på kvasten? Ja, inte är det i alla fall med tyngden långt ner nära marken….) Är en framtung häst som har svårt att samla sig verkligen det man vill??

- En häst som bär sig o ryttaren på ett riktigt sätt använder ”hävstången” som finns inbyggd i hästens muskelsystem (en samverkan mellan ovansidans o undersidans muskulatur). Muskler på ovansidan som är viktiga i sammanhanget är muskler som finns i nedre delen av halskotpelaren (på ett enkelt sätt kan man förklara att de fäster i manken för att sedan som i en solfjäder fästa i de nedre halskotorna) – dessa muskler hjälper till att ”lyfta hästens framdel” tillsammans med ryggens och bakdelens muskler. Man kan jämföra dessa med en ”lyftkran”. En lyftkran som verkligen stabiliserar och stärker hästens rygg o förmåga att bära oss ryttare…

- Att det skulle vara "farligt" för hästen att gå med hög hals/huvudhållning är också en vanlig ”vald sanning”. Detta kan vara sant men också helt felaktigt. Det hänger nämligen på hur hästen höjer sitt huvud och hals! En häst som ”vänder ut o in på sig själv med nosen väldigt hög och/eller indragen” – pga ryttarens inverkan eller ej – den hästen sänker ryggen och spjärnar ifrån med bakdelen! Den häst som däremot - utan spänning (och utan ryttaren dragande i munnen på den) själv höjer sin hals/huvud kommer i stället att sätta mer vikt på bakdelen - vinkla bakdelens leder mera och bli starkare. Den relativa höjningen av hästens hållning gör att hästens hals/huvud kommer närmare hästens bål och är den enda egentliga möjligheten att få hästen att bära mera vikt på bakdelen!

- Hjälptyglar – hur skulle någon form av inspänning/begränsning av hästens förmåga att själv kunna balansera upp sin kropp vara fördelaktig??? Inom detta område finns väldigt lite forskning – här är det mera mina egna reflektioner utifrån att jag jämför hur jag som människa skulle påverkas av att jag spändes in på något sätt. Min absoluta uppfattning är att inget varaktigt gott kan komma ur att med hjälp av diverse remmar ”spänna in” vare sig människa eller häst… Läs gärna här inlägget ”Inspänningstyglar för ryttare – INTE en bra idé” på bloggen ”På spaning efter klassisk ridning”.

- Att en hjälpgivning måste innebära ett ökat tryck? Har du tänkt på att en EFTERGIFT faktiskt kan vara en hjälpgivning (o inte bara en "belöning")? Man kan t.ex genom att öppna upp sina skänklar uppmana hästen att röra sig mera framåt eller i en speciell riktning. Jämför med dig själv - att någon håller sina armar runt dig o klämmer - skulle det få dig att röra dig mera obehindrat?

Fram för mindre fixering vid "rund o djup" - en djupare form tillför inget positivt! Bort med hjälptyglar, skarpa bett och hårda händer som tvingar in hästen i någon yttre form! I stället fram för variation av hästens form och "neckextension" dvs en häst i LÅNG och LÅG form med nosen FRAMFÖR lodplanet - hästen skall RÄTA ut halskotpelaren inte snirkla in den ännu mera! Neckextension är verklig strechingform (obs. ej ARBETSform) för hästen!

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post331

På tal om träning...

Funderingar...Posted by Carina Wed, March 23, 2011 20:26:09

En sak som jag funderat på under en längre tid är hur olika vi tänker när det gäller träning av häst och ryttare… Detta eftersom jag så ofta jag har tid och möjlighet brukar titta på när tränare har lektioner. Detta för att få idéer till mina egna lektioner samt förhoppningsvis inspiration.

Något som jag då noterat är att en ”normal” lektion på 30-40 minuter (vilket ofta är längden på privatlektioner) ofta går till som följer…

Man rider runt, runt, runt antingen på volt eller fyrkant i trav och/eller galopp. Det görs i allmänhet väldigt få övergångar mellan gångarter och i princip enda gången man skrittar är om man ger hästen lång tygel någon stund. Många gånger lyser även rörelser med sin frånvaro – och gör man sådana så är det ofta ”hela” rörelser som skänkelvikning en hel diagonal eller öppna längs en hel långsida.

Främsta fokus på lektionen brukar ofta vara ”ta hästen lite rundare i formen”…

Ovanstående scenario (med undantag av den allt ”rundare” formen) hade jag nog knappast reflekterat över för 15 år sedan eftersom jag själv då red på det viset. Numera kan jag dock tycka att det är ”kilometerträning” mer än något annat. Sådant sysslar jag numera med ute i skogen! Det är ju i ständiga övergångar, förändringar i formen (längre/lägre, högre), fokus/krav på kontakten med hästens mun, rörelse- och riktningsförändringar osv som man utvecklar (och även testar) såväl hästen som ryttarens förmåga – inte genom att träna kilometervis med trav och galopp utan övergångar!

Bosse Tibblin (min dressyrlärare på Strömsholm) sa ofta om ovanstående "kilometerträning" i ridhus att "detta är inte hästträning utan hästutnötning". Det är inte i så många avseenden som jag har samma uppfattning som Bosse men detta är en av dem! smiley

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post330

Hårfällningstider!

DagboksanteckningarPosted by Carina Wed, March 23, 2011 19:59:52

Nu är det dax igen! Dvs hårfällning - de flesta av hästarna fäller massor av hår just nu. En av de som är värst är 27åringen Farre. Han har dessutom (o har haft de senaste 10 åren) den benägenhet att först fälla det mesta av vinterpälsen UTAN att sommarpälsen börjar växa ut. Detta innebär att han under en period brukar se ut som en plockad kyckling.... Dvs i stort sett kal - speciellt på halsen och bringan. Just nu ser han dessutom ut som om han har "fläcktyfus" - inte minst för att jag roat mig med att dra loss hår (man får hela handen full varje gång).

Bilden nedan är några år gammal men den visar hur det brukar se ut vid en rykt/borstning. Till saken hör att Farre varje år får en VÄLDIG tjock, lång och ullig vinterpäls - han brukar se ut som en vit nallebjörn!

smiley

  • Comments(2)//blogg.bircahastgard.se/#post329

Sommarläger!

Aktuellt just nuPosted by Carina Thu, March 03, 2011 08:08:57

I veckan så har jag lagt in info om sommarens ridläger. Nytt för i år är att man kan anmäla sig direkt via ett formulär på hemsidan.

Vill du säkert ha en plats på läger - anmäl dig och betala in anmälningsavgiften! Det är "först till kvarn" som gäller...

OBS! Läger 3 - Vuxenläger 7-10 juli är redan FULLTECKNAT!

  • Comments(3)//blogg.bircahastgard.se/#post328

Problem kommer i tre-tal

DagboksanteckningarPosted by Carina Thu, February 10, 2011 17:36:56

Min pappa brukar alltid säga "bekymmer/problem/olyckor kommer alltid i tre-tal".... Med andra ord, en olycka kommer sällan ensam.

I det här fallet så började det med lilla Sazza - hon har hostat (inte så ofta men lite till o från) under ett par veckor. Till slut så beslöt jag mig för att boka tid hos veterinären för en koll. Trodde själv att det antingen var en halskatarr eller kanske halsmandlarna som spökade. Döm om min förvåning när det visade sig vara lunginflammation! Det blev lungröntgen o sedan cortisonbehandling i över en månad. Som om detta inte räckte så blev först (för två veckor sedan) Tibbe halt på höger framben - antagligen en sträckning eller en spark. Därefter (förra måndagen) blev Tycando sparkad (antagligen) vilket resulterade i ett rejält sår på insidan av vänster has. Det var bara ringa efter veterinären för det hela behövde sys. Tur i oturen så var det inte så djupt men det var rätt stort eftersom det var ett ca 10 cm långt o 3-4 cm djup hudficka.

Lägga bandage på en has - det är inte kul, det! Jag har lindat, lindat o lindat igen men de där f-bannade bandagen bara glider ner. Problemet är att man måste vara försiktig så man inte lindar för hårt över hälsenan och lindar man för löst så glider det definitivt!! Det har gått åt 2 års normala förbrukning (minst) av bomull, gasbindor, zincaband m m....

Det blev oxå pencillin-behandling i fem dagar samt smärtlindring i tre dagar. Spruta hästar är inte min favoritsysselsättning direkt. Har ju sprutat mycket, såväl kor som hästar men jag gör det fortfarande lika "därtill nödd och tvungen"... Inte blev det heller direkt bättre av att Tycando vid spruta 3 fick en "penicillin-chock light" - la sig ner, pulsen o andningen gick upp m m. Jag ringde oroligt veterinären o fick förklaringen (när man hör talas om penicillinchock har man ju hört om oerhörda reaktioner, detta var inte så allvarligt men obehagligt likafullt. Därför trodde jag först att reaktionen berodde på den andra sprutan han fick samtidigt med smärtlindring.) och som tur blev reaktione bara några minuter lång.

Ovanstående (inte Sazza´s problem dock smiley) har då resulterat i att jag haft för lite hästar för flera lektioner under veckan! En häst borta går, men två....

Nu är dock Tibbe ok igen (som det verkar) så håll tummarna. Tycando dröjer dock ett tag till innan såret läkt ihop ok för ridning.

Håll tummarna för att inget mer liknande händer!

  • Comments(1)//blogg.bircahastgard.se/#post327

Lästips!

Aktuellt just nuPosted by Carina Tue, February 08, 2011 19:23:44

Har nyss läst en bok (tack vare tips från en av mina elevers föräldrar. Tack för lånet, Eva!smiley) skriven av överläkaren och chefen på Stockholms läns psykiatriska akutmottagning vid S:t Görans sjukhus, David Eberhard. Boken heter ”I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet” och handlar om vårt (såväl samhällets som enskilda människors) överdrivna behov och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror. Något som enligt honom i praktiken gör oss allt räddare och snart helt livsoförmögna…

Boken tar upp otaliga exempel på tillfällen när närmast absurda krav på kontroll för att skapa trygghet istället skapar handlingsförlamning och vad han kallar (nationellt) ”paniksyndrom”. Det kan handla om alltifrån säkerhetsbälten, cykelhjälmar, curlingföräldrar, ”den misslyckade skolan”, sjukskrivningsspiralen, livsmedelsverkets regler, sjukvården, EU´s regelverk m m.

Boken är en aning provocerande men tar upp många aspekter på livet som jag själv funderat kring. Bara under min livstid har det skett en förändring (och inte till alla delar till det bättre tyvärr) på synsätt när det gäller en mängd saker. En sak som David tar upp är t.ex att barnens trygghet är själva grunden för vår överlevnad och att det därför inte är konstigt att vi söker den tryggheten med sådan frenesi. Vad vi enligt honom dock ofta glömmer bort är att trygghet inte är detsamma som undvikande av faror. Han anser istället att det handlar om förmågan att värdera risker. Att det farliga som ändå finns omkring oss måste tydliggöras, värderas och därefter utmanas i allt större grad ju äldre barnen blir….

En sak som han också skriver är att ”enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 50-, 60- och 70-talet inte ha överlevt barndomen”. Han menar att ”dessa generationer istället har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösarna och investerarna någonsin - vi hade frihet, fiasko och ansvar och vi lärde oss förhålla oss till alltihop”. Även om han i det uttalandet är en aning provocerande så menar han att det är det hela boken handlar om – att risker är bra i lagom portioner.

”När paniksyndromet angriper vår förmåga att arbeta, när det leder till krav på lagstiftning in absurdum, till oförmåga att tåla stress, till en ovilja att utsättas för granskning eller krav samt en total brist på handlingskraft i situationer som kräver det, som det blir riktigt allvarligt”. Enligt författaren så är vi redan där i många avseenden. Vi har aldrig någonsin haft det så bra materiellt som nu men aldrig hellre mått så dåligt psykiskt (åtminstone om man skall döma efter den mängd psykofarmaka som skrivs ut idag).

Som en av slutklämmarna skriver han: ”Det som måste ligga till grund för medborgarnas agerande - istället för överstatlig moralism och förbud - är det personliga ansvaret. Tillsammans med lärdomen om att vi alla faktiskt en gång skall dö är vetskapen om att vi alla innerst inne bär ansvar för det vi gör en av de mest grundläggande ingredienserna i ett friskt förhållningssätt till trygghet och säkerhet.”

Avslutningsvis tyckte jag detta var en intressant och tankeväckande bok – även om jag ibland tyckte den blev lite väl upprepande i sina argument. Tror den hade vunnit på att kortas ner en aning. (finns som Månpocket)

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post326

Regalo

DagboksanteckningarPosted by Carina Tue, December 21, 2010 17:12:10

Anna-Stina, en kompis efterlyser på min gästbok en bild på "nyförvärvet" Regalo... Ja, jag som egentligen håller på att minska ner mitt hästantal har blivit med en ytterligare häst!

Det är (snart) 13-årige lusitanon Regalo som ägs av Li Skarin som tillsvidare är hos mig på foder och rehabilitering. Rehabilitering eftersom han för drygt 1½ år sedan fick en skada i höger framknä som inte har blivit helt ok (än i alla fall). Förhoppningen är att tid och lämplig rehabiliteringsträning skall få honom fullt fungerande på sikt. Just nu så jobbar vi (Anna-Karin och jag) honom från marken med bl.a longering och "six keys..."

Här nedan kommer en bild på honom tillsammans med Julio Borba på avelsvärderingen (han är INTE hingst längre...) på Helmer Ridcenter. Du kan oxå läsa mer om honom på Näsviksgårds hemsida http://nasviksgard.weebly.com/avel.html (scrolla neråt en bit på sidan så finns såväl fler bilder som lite mera info om honom. Ps. det står dock om honom att han skall vara 164 cm i mankhöjd men vi har kontrollmätt honom med stångmått och han är 160 cm MED skor och brodd...) smiley

  • Comments(2)//blogg.bircahastgard.se/#post325
« PreviousNext »