Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Snart kalas!

DagboksanteckningarPosted by Marina Sat, April 25, 2009 10:14:30

Om 3 dagar är det 3 års kalas i stallet. Lilla Vilda fyller år! Tänk vad tiden går fort. För lika många år sen tillbaka så kändes det som en evighet tills jag jag skulle börja rida in henne. Nu har jag till och med kommit så långt som att jag ska sitta upp!!

Vilda är min första "egna" häst, som jag haft sen födseln och fått göra till den jag vill att hon ska bli. Jag har stora förhoppningar på att hon ska bli riktigt fin att rida. När hon föddes fick jag lite panik. Hjälp! Hur ska jag fixa att uppfostra och lära henne att bli en trevlig häst? Jag som aldrig varit med om det förr, jag hade inte ens särskilt mycket vana av att hantera föl. Den enda jag varit någorlunda nära var Phoebe...stallets "hemliga" al-quaida-medlem... Nu i efterhand har det här varit det roligaste jag varit med om under hela mitt hästiga liv. Jag är så glad att hon är så snäll och lätt att hantera, frånsett från några gånger som hon verkligen visar att hon är en "yngling" med både den ena och andra egna idén. I detta inräknat 2 "danska skallar" hon gett mig. Men det är ju ingen hemlighet direkt att jag avgudar och är djupt förälskad i min egen häst....

Men, trots det får hon inte sparkas, bitas, slåss...

Igår hade hon en sån dag när hon visade att hon tänker testa lite gränser. Inte så mycket men ändå...Hon låtsades bli rätt för Mats-Olovs hästar i hagen, blåste upp sig och lyfte svansen rätt upp. Hon börjar vara stor nu, när hon gör sådär får jag gå med handen rätt upp för att kunna hålla i grimman, förr räckte det med att ha den i brösthöjd...Hon tog 3 snabba steg/skutt framåt och försökte dra iväg, som tur var hann jag reagera innan så jag hängde kvar i grimman. När hon stannade var hon cool igen och sneglade lite på mig "oj, det funkade inte" och så knatade vi hemåt igen...

Väl hemma i stallgången försökte hon återigen ta kommandot, "om jag surar och försöker bitas kanske jag inte behöver bli borstad just där..." (hon brukar inte vara grinig)"om jag flyttar lite på matte så kanske hon ger sig". Till slut fick jag till och med "daska till" henne med borsten för att hon skulle sluta bete sig illa. Jag har sällan behövt göra sånt och blir förvånad varje gång hon visar humör. Men, det är väl det här som är unghäst-aktigt om jag har fattat saken rätt?

Men eftersom det har gått bra hittills i 3 år trots min ovana av föl och unghästar så räknar jag med att fixa resten också. Jag har räknat med att det kanske kan bli ett och annat vi får diskutera om, men jag har också räknat med att vi ska komma överens till slut. Och så hoppas jag att jag ska få en häst som är lika fin som sin mamma att rida. Dock skulle jag inte vilja att hon ärvde mammas skruv-bock-bakut sparkar...ärftligheten verkar finnas. Har hört att Elegia, Arabesks mamma, gjorde likadant...äsch.

Nu ska jag till stallet och inspireras. Lena-kurs. Behöver inte säga mer än så.

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post158