Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Arbete från marken

Funderingar...Posted by Carina Sun, May 03, 2009 21:41:04

Har på senaste tiden "återupptäckt" (skriver det eftersom jag tidigare jobbade mkt med longering o tömkörning) arbete från marken med hästarna. Bl.a för att vi just nu har flera unghästar i stallet och då känns arbete från marken väldigt naturligt eftersom det är en bra förberedelse för senare ridning. Men jag har oxå (via Craig och Philippe) kommit till insikt hur bra det kan vara för kommunikationen mellan häst och människa. Alldeles oavsett ålder och utbildningsståndpunkt på hästen (och ryttaren för den delen smiley).

Jag fascineras oxå av hur viktigt timing, placering m m är när det gäller arbete från marken! Jag tycker man kan lära sig otroligt mycket av att studera och arbeta hästen från marken - oavsett om det gäller longering, tömkörning, flexions eller att gå/jobba nära hästen. Dessutom tränar det upp MIN takt och timing. Det är framför allt tydligt på unga hästar som reagerar snabbare och kanske häftigare på de misstag man gör...

Något som jag tidigare INTE gjorde så ofta var att använda kapson vid longering - istället fäste jag longerlinan genom bettringarna över nacken på hästen. I min tidigare utbildning har jag dessutom fått lära mig att inspänningstyglar mer eller mindre var nödvändiga för att få hästen att arbeta riktigt. Dessa två saker har jag numera helt frångått!

Numera longerar jag helst med kapson (ett helt suveränt redskap vid longering) alternativt endast i grimma (beroende på häst). Fördelen med att inte ha longerlinan i bettringen tycker jag är uppenbar eftersom jag insett hur viktigt det är att verkligen skola munnen och inte förstöra den!

Fäster man longerlinan eller inspänningstyglar i bettet tycker jag det är en STOR risk att man just förstör hästens mun. Inspänningstyglarna för att detta blir en stum kontakt (ÄVEN om inspänningstyglarna har gummiringar för fjädring), dessutom kommer dessa mer eller mindre i gungning - (framför allt om man inte spänt dem så hårt) vilket gör att inverkan i hästens mun blir stor. Fäster man istället longerlinan i bettet (oavsett hur) blir effekten lätt att man drar hästen i munnen. Ingen av dessa två saker är önskvärt när man arbetar hästen från marken. Det viktiga är istället att hästen arbetar på ett riktigt sätt med sin kropp och för det krävs INTE någon speciell yttre form hos hästen (läs "på tygeln") - speciellt när inte hästen har någon ryttare (belastning) på ryggen.

En not om kapson bara - när man spänner den så skall käkremmen (och helst skall det finnas en ytterligare rem under hästens öga) vara ordentligt åtspänd. Detta för att hindra kapsonen att rotera och hamna över ögat på hästen.

Nosremmen skall däremot vara ganska lös (desto okänsligare häst - desto lösare). Nosremmen skall dessutom sitta ca 2 fingrar nedanför benet på sidan av ganaschen (ung på samma ställe som en engelsk nosgrimma). Nosremmens uppgift är nämligen att om man gör en halvhalt och slingar linan så skall nosstycket (som är rätt tungt) ge hästen en "stöt" på nosryggen.

Jag vet inte hur ni lärt er spänna en kapson men jag har i alla fall INTE lärt mig detta sätt. Nu när jag på nytt börjat jobba hästen i kapson har jag dock insett logiken med ovanstående sätt att spänna kapsonen.

Kompletterande not: På en äldre, SKOLAD häst kan man fästa longerlinan i bettet (över nacken eller delta) för då är risken rätt liten att det händer något som gör att hästen far iväg. På unghästar eller oskolade hästar är däremot den risken rätt stor och då vill i alla fall jag inte riskera att man drar hästen i munnen....

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post164