Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Lästips!

Aktuellt just nuPosted by Carina Tue, February 08, 2011 19:23:44

Har nyss läst en bok (tack vare tips från en av mina elevers föräldrar. Tack för lånet, Eva!smiley) skriven av överläkaren och chefen på Stockholms läns psykiatriska akutmottagning vid S:t Görans sjukhus, David Eberhard. Boken heter ”I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet” och handlar om vårt (såväl samhällets som enskilda människors) överdrivna behov och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror. Något som enligt honom i praktiken gör oss allt räddare och snart helt livsoförmögna…

Boken tar upp otaliga exempel på tillfällen när närmast absurda krav på kontroll för att skapa trygghet istället skapar handlingsförlamning och vad han kallar (nationellt) ”paniksyndrom”. Det kan handla om alltifrån säkerhetsbälten, cykelhjälmar, curlingföräldrar, ”den misslyckade skolan”, sjukskrivningsspiralen, livsmedelsverkets regler, sjukvården, EU´s regelverk m m.

Boken är en aning provocerande men tar upp många aspekter på livet som jag själv funderat kring. Bara under min livstid har det skett en förändring (och inte till alla delar till det bättre tyvärr) på synsätt när det gäller en mängd saker. En sak som David tar upp är t.ex att barnens trygghet är själva grunden för vår överlevnad och att det därför inte är konstigt att vi söker den tryggheten med sådan frenesi. Vad vi enligt honom dock ofta glömmer bort är att trygghet inte är detsamma som undvikande av faror. Han anser istället att det handlar om förmågan att värdera risker. Att det farliga som ändå finns omkring oss måste tydliggöras, värderas och därefter utmanas i allt större grad ju äldre barnen blir….

En sak som han också skriver är att ”enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 50-, 60- och 70-talet inte ha överlevt barndomen”. Han menar att ”dessa generationer istället har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösarna och investerarna någonsin - vi hade frihet, fiasko och ansvar och vi lärde oss förhålla oss till alltihop”. Även om han i det uttalandet är en aning provocerande så menar han att det är det hela boken handlar om – att risker är bra i lagom portioner.

”När paniksyndromet angriper vår förmåga att arbeta, när det leder till krav på lagstiftning in absurdum, till oförmåga att tåla stress, till en ovilja att utsättas för granskning eller krav samt en total brist på handlingskraft i situationer som kräver det, som det blir riktigt allvarligt”. Enligt författaren så är vi redan där i många avseenden. Vi har aldrig någonsin haft det så bra materiellt som nu men aldrig hellre mått så dåligt psykiskt (åtminstone om man skall döma efter den mängd psykofarmaka som skrivs ut idag).

Som en av slutklämmarna skriver han: ”Det som måste ligga till grund för medborgarnas agerande - istället för överstatlig moralism och förbud - är det personliga ansvaret. Tillsammans med lärdomen om att vi alla faktiskt en gång skall dö är vetskapen om att vi alla innerst inne bär ansvar för det vi gör en av de mest grundläggande ingredienserna i ett friskt förhållningssätt till trygghet och säkerhet.”

Avslutningsvis tyckte jag detta var en intressant och tankeväckande bok – även om jag ibland tyckte den blev lite väl upprepande i sina argument. Tror den hade vunnit på att kortas ner en aning. (finns som Månpocket)

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post326