Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Sista inlägget här!

Aktuellt just nuPosted by Carina Wed, September 07, 2011 22:13:19

Har en längre tid varit irriterad på min bloggs funktioner (eller rättare sagt brist på funktioner). Har därför nu flyttat bloggen till

http://phoebeoganget.blogspot.com

Den här sidan kommer dock att finnas kvar om du vill läsa gamla inlägg. Det här blir dock det sista inlägget jag gör här...

Ps. har problem med min hemsida - av någon anledning vill inte mina ändringar när det gäller länkarna till nya respektive gamla bloggen uppdateras i ordning. Den vita rutan där det står "blogg" går till den nya bloggen - länken funkar även om rutan ej ser ok ut. Den länken under den (där det står blogg) går till denna blogg. Hoppas kunna fixa problemet men går bet ikväll.

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post348

Snömos?

Funderingar...Posted by Carina Wed, September 07, 2011 16:40:50

Obs! LÅNGT inlägg - hoppas du orkar läsa! smiley

Fick för några dagar sen senaste nr av Hästfocus i min hand och som vanligt gav den mig anledning att skriva en reflektion här på bloggen...

Det fanns där en artikel som bl.a handlade om framridning men framför allt om träningsmetoder och värdegrunder för träning/tävlig. Dels fanns ett utdrag ur Islandshästförbundets "TR" som heter FIPO. Det var § 1.1.1.2 "Träningsmetoder - Hästar får endast underkastas (min not - märkligt ordval?!) träningsmetoder som passar deras fysiska kapacitet och utbildningsgrad för deras respektive discipliner. De får inte utsättas för träningsmetoder som är våldsamma eller orsakar rädsla eller för vilka de inte blivit ordentligt förberedda."

Dessutom fanns "Värdegrund för träning och tävling med häst" som Hästnäringens Representationsråd (HRR) enats om i septemper 2010. Utdrag ur detta:

- Hästens välbefinnande kommer alltid i första hand
- Alla som på ett eller annat sätt har hand om hästar skall agera på ett sådanst sätt att hästen skyddas mot skada och inte far illa vid träning och tävling
- Ingen häst får tränas eller tävlas med metoder som skadar eller skrämmer hästen
- Hästar får inte medicineras eller på annat sätt påverkas i syfte att förbättra prestationsförmågan eller för att dölja skador
Det finns även fler punkter men det är mest dess som detta inlägg skall handla om...

Och vad kan hon nu ha emot ovanstående frågar sig nu antagligen en del som brukar läsa min blogg!? :-) Ja, egentligen ingenting eftersom jag håller med om formuleringarna i stort. MEN problemet är HUR varje enskild individ (och även organisation) TOLKAR dessa formuleringar? Risken är stor att det bara blir "snömos" av det hela utan praktisk betydelse för våra hästar!

För vad MENAR man egentligen med "som passar deras fysiska kapacitet och utbildningsgrad", "våldsamma träningsmetoder", "metoder som skadar och skrämmer" osv???

Alla vi som hållit på med hästar ett tag vet hur olika vi utövare ser på dess saker! Vissa träningsmetoder är så etablerade och vanliga att många inte ser något konstigt med dem även om de ur utbildnings- och etisk synpunkt är högst tvivelaktiga. Andra metoder vinner mark för att framgångsrika tävlingsryttare/tränare använder dem. Ytterligare andra sprids för att de "fungerar" även om det gäller olika typer av våldförande på hästen. "Målet helgar medlen" är ett uttryck som t.ex gäller "tekniken" att binda ett rep runt underkäken vid transportering av krånglande häst (ps. helt vansinnigt o dessutom högrisk!). Ytterligare metoder blir framgångsrika för att de som marknadsför dem har stor förmåga att få människor att tro att produkten/metoden/hanteringen är bra..

Det finns med andra ord ingen samsyn inom hästsporten! Där några ser en fullt acceptabel träningsmetod (och kanske t.o.m en "mjuk" metod) ser kanske andra ett våldförande på hästen... Det behöver man bara gå till senare års rabalder kring rollkur, hyperflexion och LDR (low, deep and round) - för övrigt "same shit, different name!" - och nu senast reiningskandalen (i samband med framridningen på FEI World Reining finals på Bökeberg i våras.) Det finns massor av människor som är såväl för som emot dessa företeelser.

Vad kan DU göra för att påverka hur hästar tränas/hanteras? Ja, till att börja med ställ dig ofta frågan "Skulle JAG vilja bli behandlad på detta sätt?" när du ser en träningsmetod/ridning. Den frågan har inget att göra med något "förmänskligande" av hästen utan snarare det faktum att det finns många likheter mellan oss och hästen! Vi mår bägge bra av tydliga regler för beteende m m. Däremot mår vi bägge dåligt av omotiverade bestraffningar och/eller inkonsekventa beteenden från vår omgivning. Vi mår inte heller bra av att ha en "Stalin" i vår närhet som vid minsta förseelse (och ibland bara för att markera vem som bestämmer) bestraffar (hästen via ryck i grimskaftet, tyglarna eller sparkar i magen och liknande).

I en hästflock är den egentliga ledaren den som "servar" de andra mest - det är den som representerar trygghet och komfort! Andra hästar VILL vara i dennas (är oftast ett äldre sto) närhet. Ledaren är INTE den som är "terrorist" - den som "leder" med våld eller hot om våld! Den typen av häst håller sig de andra helst på avstånd ifrån... Varför vill så många hästägare vara (eller tror att de måste vara) terroristledare?

Lär dig också mer om hur hästen fungerar ur rent etologiskt/biologiskt/anatomiskt perspektiv! Det finns bra såväl litteratur som vetenskaplig forskning kring hästars beteende och inlärning...

För visst vill vi alla ha hästhantering/träning/tävling som uppfyller alla dessa fina ord som finns i ovanstående värdegrunder och TR!? Lär dig mer om HÄSTEN så du kan skilja "snömoset" från de verkliga pärlorna.... Det skall inte bara LÅTA bra utan även VARA bra för hästen!

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post347

Hästar är fantastiska!

DagboksanteckningarPosted by Carina Wed, September 07, 2011 15:51:07

Jag fascineras ständigt av hur hästar fungerar. Det är otroligt givande att ha förmånen att följa en väl sammansvetsad hästflock! Eftersom jag lever nära dem hela tiden (för det mesta är hemma på gården) så har jag även möjlighet att studera mycket av deras interagerande - med varandra och även med oss människor.

Härom dagen så släppte t.ex Marina ut Farre - som stått som sällskap åt Vilda i stallet en stund. Alla de andra hästarna hade försvunnit ut på ängarna och syntes inte till. När Farre kom ut i hagen så gick han långsamt ner mot bäckövergången. Han gnägggade ett par gånger men ingen av hästarna svarade ute på ängarna så han stannade ett par gånger. Jag stod kvar på stallbacken o tittade på vad han skulle göra. Han stannade i höjd med ridbanan o stod och lyssnade ut mot ängarna o de andra hästarna. Då säger jag i lite högre än samtalston - "Vill du ha sällskap ner, gubben?" eftersom han såg tveksam ut. Då vänder han på huvudet o tittar på mig - sen vänder han och går vidare i riktning i mot de andra hästarna.... Antagligen av en tillfällighet men det var precis som om han sa till mig - " tack, men det behövs inte, jag fixar det själv!" smiley Och det var inte det faktum att det var tyst som han reagerade för jag o Marina pratade - utan det var först när jag riktade mig till honom som han reagerade!

Jag upplever liknande händelser nästan dagligen - dvs att det finns en tyst kommunikation mellan mig och hästarna där de många gånger följer min "tanke". Låter flummigt men det är en fysisk verklighet för mig.

I lördags när vi hade kurs här så blev det problem i samband med lastning av en av kurshästarna - det resulterade i "buller o bång", gnäggande häst och till slut en häst som kom loss på stallplan. Då kommer mina hästar "vilt" springande, flera av dem gnäggande precis som om de sa "vad händer, vad händer?! Vi kommer till undsättning!" När de kom upp till stallet och såg att det inte var en av deras stallkompisar så lugnade de dock snabbt ner sig även om de dröjde sig kvar vid stallet och tittade på...

Liknande har jag oxå varit med om ett flertal gånger - när hästar varit sjuka att de övriga försöker "hjälpa" - antingen genom att komma upp till stallet och påkalla uppmärksamhet och sedan följa mig ut i hagen tillbaka till den skadade hästen, eller genom att signalera att något inte stämmer i stallet - oftast genom att vokalisera...

Jag undrar rätt ofta - vad rör sig i ett djurs hjärna? Hur mycket förstår dom? Eller är det kanske helt enkelt så att VI är för korkade för att läsa deras signaler?

Intelligens, medfödda instinkter, tillfälligheter - ja, vem vet? Inte jag i alla fall, men just därför försöker jag hålla ett öppet sinne... smiley

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post346

Angående ”Domare – rättning i ledet”

Funderingar...Posted by Carina Sat, August 27, 2011 20:16:15

I nr 14 av tidningen Ridsport fanns en artikel med ovanstående rubrik. I denna artikel skrevs om de förtydliganden (ändringar i anvisningarna i TR) som dressyrdomare förväntas följa.

Ändringarna i sig verkar bra MEN problemet blir nog det faktum att ”man kan inte bedöma sådant man inte lärt sig uppfatta!” För ändringarna är nämligen inga nyheter utan det handlar om att faktiskt döma enligt TR! Det faktum att man nu anser sig tvungna att förtydliga det hela tyder på att det kanske inte döms enligt TR idag. Eller?

En av förtydliganden är ”när domaren kan uppfatta (min fetstil/understrykning) att kontakten är för stark och hänger på bettet skall det ge en poängs avdrag per rörelse”. Här finns helt uppenbart briser i domarnas utbildning eftersom ryttare tillåts rida med hårt åtdragna nosgrimmor – är kontakten inte ”för stark” behövs knappast sådana! Att rida helt utan nosgrimma borde vara tillåtet och krav på minst 2 fingrar på höjden under nosgrimman borde vara självklart! Detta skulle leda till en självsanering bland ritterna eftersom de hästar som upplever ett obehag i munnen skulle kunna gapa och därmed tydligt synas! Det finns hur många exempel som helst på ekipage där stången ligger parallellt (eller i det närmaste) med marken. Enbart det borde resultera i ovanstående poängavdrag per rörelse eftersom det tyder på antingen felaktigt anpassad utrustning och/eller för stark kontakt!

En annan sak som fått flera anmärkningar är skritten t.ex ”skritt som saknar klar fyrtakt kan inte få mer än 5 poäng, är den oregelbunden blir det max 4 poäng. För en helt samsidig, lateral rörelse blir det max 3 poäng. Passgång är inte önskvärt.” Sista meningen är lite oklar. Vad menas? En helt samsidig, lateral rörelse ÄR passgång. Menar man att passgång skall ge 3 poäng? Varför inte skriva det rakt av?

Personligen tycker jag att om skritten blir passartad har träningen misslyckats. Man borde då inte kunna vinna en klass (vilket jag såg sist jag var på tävling – en häst som gick hela skrittprogrammet i oren skritt vann en medelsvår klass).

”Om dressyrhästen går och gapar skall det ge 1-2 poängs avdrag varje gång domaren observerar det” – även detta går tillbaka till vad SER domarna?

I samma nr av Ridsport skrev även dressyrens krönikör Wiveca Schenholm om dessa ändringar i dressyrbedömningarna. Hennes slutkommentar var ”Sporten går framåt och framför allt dressyraveln. Lätta, känsliga, högställda hästar kräver ridning med ’insidan’. Bort från kraftig inverkan och kontroll till samspel och lyhördhet. Dressyr är och skall vara ’concour d´elegance” – njutbar för alla inblandade.”

Jag håller helt med i hennes inlägg, MEN, frågan är om det i dagsläget mest är floskler och ordbajseri? För kan man t.ex höja Anky till skyarna (vilket WS gjort) ser vi helt uppenbart helt olika saker! Och frågan är verkligen om HÄSTEN tycker den typen av ridning (som Anky, Patrik K mfl av nuvarande ”toppryttare” representerar) är ”njutbar”??? Tillåt mig tvivla!

Vad som skulle behövas inom dressyrsporten är istället införande av regler liknande Philippe Karls förslag (för något år sedan) t.ex bort med hårt åtdragna nosgrimmor, tillåta (premiera) träns vid högre dressyrklasser, förbud mot användande av hjälptyglar även vid träning osv. Regler som i all sin enkelhet skulle ”avslöja” en del av den (för hästen) ”dåliga” ridning som idag premieras på tävlingsbanorna. Fick den ridningen inte ”betalt” på tävling skulle den snabbt förpassas till sopkorgen av sportens utövare.

Utbildning (värd namnet) av dressyrdomare när det gäller hästens rörelsemekanik vore också väl spenderad tid/pengar. För som sagt, det man inte lärt sig se, kan man inte heller bedöma! Då kanske de fina orden lösgjordhet, balans, lyhördhet m m faktiskt bli något med substans och inte bara floskler….

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post345

Översvämning!!

DagboksanteckningarPosted by Carina Sun, August 21, 2011 19:08:13

Regn, regn och åter regn! Det verkar som om årsnederbörden alltid är ganska konstant, märkligt nog. Vi har nu under senaste veckorna fått allt det regn som vanligtvis fördelar sig under hela sommaren!

I fredags översvämmades därför våra beteshagar! Vi har en bäck som går genom hagen (o dessutom gör en 90 graders sväng på vägen genom hagen). Denna bäck svämmades i fredags över alla breddar och långt ut över ängarna! Därför fick vi på kvällen gå o hämta hästarna på andra sidan översvämningen (drygt knädjupt, strömmande vatten). De var egentligen inte så brydda o hade nog gärna gått kvar där.... Risken att de skulle bli helt avskurna från stallet gjorde dock att vi valde att ta hem dem. Dessutom fick de "sova inne" för att torka upp efter allt regnande.

Strax innan vi gick ner för att hämta hem dem så kom dock Farre alldeles självmant upp till stallet - gnäggande precis som för att säga - "nu räcker det! Jag vill in!" Han var nog den enda (kanske frånsett Höken o Regalo som stod i en hage utan regnskydd) som VILLE in.

De har nu stått hemma på gården fram till i eftermiddag då vattnet runnit undan åtminstone till större delen - det är dock fortfarande översvämmat just över övergång över bäcken. Tur att mina hästar e "terränggående" - de tvekade inte en sekund utan knallade lugnt över till andra sidan... Alldeleles på egen hand.

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post344

Rehabilitering av häst (del 2)

Funderingar...Posted by Carina Wed, July 27, 2011 22:21:03

OBS! Läs föregående inlägg först...

Tänkte här ta REGALOs pågående rehabilitering som ett exempel på hur svårt (och tidskrävande) rehabilitering av en häst kan vara.

Regalo som för drygt 2 år sedan fick en spark på höger framknä har veterinärundersökts upprepade gånger (utan att egentligen hitta någon konkret orsak till hans orenhet i gången), det har gjorts upprepade försök (och med olika infallsvinklar) till att träna upp honom - hittills utan att få bort orenheten....

Jag har nu haft honom sedan sent i november 2010. Under hela vintern jobbades han från marken via longering och annat markarbete. Jag hann t.o.m sitta på honom några gånger o skrittjobba honom. Det hela såg ganska lovande ut men en viss orenhet märktes till och från i trav...

Sent i våras tog jag därför hem en equiterapeut som gick igenom honom för att se om vi kunde hitta VAR problem(en) satt. Och det i sin tur satt igång en rejäl process!

Han hade (visade det sig) REJÄLA kompensatioriska problem i kroppen... Låst rygg och bäcken, roterad bog - detta var bara några av de saker som equiterapeuten upptäckte!Hästen formligen "kollapsade" efter behandlingarna. Hela "muskel o strukturella försvaret" kraschade! Efter några dagars "kollaps" så verkade han bli bättre men veckorna gick och jag märkte att han blev successivt sämre - den tidigare bara vid vissa tillfällen märkbara orenheten blev mera frekvent förekommande.

Vi ytterligare en equiterapeutbehandling så upptäcktes en rejäl inflammation kring bogleden som efter en kort provocering resulterade i (minst) 2-gradig hälta i trav! Det blev laserbehandling och veterinär behandling (metacam o tuppkam) under dryga 3 veckor. Efter sista tuppkamsbehandlingen var han dock inte nämvärt bättre utan jag tyckte däremot han blev allt sämre... Just då kändes prognosen inget vidare.... Jag funderade starkt på vilka alternativ som fanns.

Inflammationen i bogen verkade ha hävts men något gjorde att han fortfarande var halt!? Frågan var vad??? Eftersom jag är utbildad hästmassör själv så gick jag igenom honom återigen (har gjort det tidigare utan att ha hittat några anmärkningsvärda reaktioner). Jag upptäckte då att han fått en punkt högre upp längs bogbladets framkant (och senare även in under bogkanten) där han reagerade kraftigt! Jag började köra massagebehandling intensivt (varannan dag) under någon vecka och kunde till min stora glädje se att det verkade ge effekt. Han går fortfarande bara i hagen o skrotar men ser nu ren ut i trav. Skall börja jobba honom igen för att se om vi hittat "hönan" dvs det som varit grundproblemet - kanske inte ursprungsproblemet (vilket antagligen var sparken på knäet) men ett av de sekundära kompensatoriska problemen....

Att rehabilitera en häst kan vara som att "skala en lök" - kommer man till rätta med ett problem så kommer något annat upp till ytan....

Bara tiden kan utvisa om vi har kommit till rätta med Regalo´s problem... Håll tummarna!

ps. trots att han inte rids så "lever han livet som häst" - idag så hade han rullat i leran efter regnet så jag hade en helt "svart" häst istället för en vit....

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post343

Rehabilitering av häst...

Funderingar...Posted by Carina Wed, July 27, 2011 21:53:30

Det finns otaliga orsaker till varför en häst får problem i sin kropp... Yttre trauman (som t.ex en spark, ett feltramp el dyl), långvarig felaktig ”nötning”, felaktigt tillpassad utrustning (främst sadeln), ensidig träning, felaktig användning av kroppen (spänningar, framvikt osv)...

Beroende på vad som orsakat skadan och hur länge hästen har varit i tillståndet varierar prognosen för ett tillfrisknande. TID är ofta en avgörande faktor! Och det är något vi människor verkar ha svårt för att ge hästen. Många gånger har man krav på att hästen skall vara ”frisk” inom dagar eller åtminstone veckor. Att då få höra att rehabiliteringstiden kanske kommer att ta månader eller i vissa fall år är något som man inte väntar sig.... I detta finns dessutom (förutom tidsaspekten) en ekonomisk aspekt. Det kostar mycket i dag att ha häst – att då ha en häst som det kanske tar 1-2 år att rehabiliterar som ”bara” kostar pengar är det inte många som lust/råd med!

Inte minst av den anledningen är det väldigt viktigt att se till att man åtminstone inte hamnar i ovanstående situation pga något man kan påverka! Rena olyckshändelser (som en spark i hagen eller liknande) kan man oftast inte varken påverka eller undvika men däremot utrustningens tillpassning, sättet man rider/kör hästen på, träningsupplägget osv KAN och bör man ta sig en ordentlig funderare på!

Använder jag hästen på ett skonsamt sätt? Rider/kör jag på ett sådant sätt att det bygger upp hästen för ett långt och hållbart liv? Eller förbrukar jag hästen och därmed förkortar hästens liv?

Finns det dessutom något ”mönster” i mitt hästägande? Har jag haft ett flertal hästar som fått fysiska problem? Kanske t.o.m likartade? Har de inte ”räckt till” för det jag velat använda dem till?

En annan sak som ofta sker inom hästvärlden är att man lite för mkt riktar in sig på problemens yttre symtom. Det kan vara att hästen upprepade gånger får t.ex kotledsinflammation. En typisk reaktion är då att man tar hästen till veterinären, gör böjprov och konstaterar att ”hästen har kotledsinflammation”. Hästen/ryttaren åker hem med medicin i bagaget och ett tag efter behandlingen är risken stor att man är tillbaka hos veterinären eftersom symtomet kommit tillbaka.

Vad man istället BORDE göra är att börja fundera på VARFÖR har hästen fått kotledsinflammation???

För väldigt ofta finns grundproblemet någon annanstans än där symtomet visar sig.... Hästen ”hanterar situationen” så har den ont/besvär på ett ställe så kompenserar den det med att ta belastningen någon annanstans. Det är först när den inte längre kan hantera det hela (eller den har överbelastat någon annan del) som t.ex kotledsinflammationer dyker upp! Av den anledningen är det av största vikt att man faktiskt hittar GRUNDORSAKEN till problemen. Annars kommer man bara att sponsra försäkringsbolag (indirekt eftersom hög skadefrekvens motiverar deras ständiga premiehöjningar och/eller undantag i försäkringarna) o veterinärer.... Hästägaren kommer att stå där med en häst som har dålig användbarhet och som kostar en massa pengar! I värsta fall blir det dessutom en häst som i förtid hamnar "på de evigt gröna ängarna"....

Min erfarenhet är att de allra flesta problem startar muskulärt i hästen! Dvs att ridningen (väldigt ofta den!), sadeln, skoningen osv orsakar icke önskvärda muskelspänningar hos hästen. Muskelspänningar som så småningom resulterar i låst bäcken, stum rygg, låst bog osv. Detta i sin tur resulterar i högre belastning på hästens leder som till slut leder till någon form av ledinflammation (artrit) och i förlängningen artros (ledförändring/pålagring). Så länge det inte hunnit bli en artros (ibland även även efter det – beroende på grad och var artrosen sitter) går det oftast via rätt träning och rehabilitering få en sådan häst fullt fungerande!

De gånger som problemen startat i benen beror detta oftast på yttre våld – en spark, en övertänjning av senor, luxation av någon led pga hästen trampat fel osv. DET kan i sin tur så småningom också resultera i ovanstående kompensationer – då är istället muskelproblemen sekundära och orsakade av problemen i benen. Enligt min uppfattning är det dock mycket vanligare att problemen startat i övre delen av hästens kropp...

Till sist - rehabilitering av en häst är ofta ett ganska komplicerat o delikat problem - INTE lätt med andra ord. I nästa inlägg skall jag prata om ett för mig aktuellt exempel - nämligen REGALO...

  • Comments(0)//blogg.bircahastgard.se/#post342

På kurs...

Klassisk dressyrPosted by Carina Wed, July 27, 2011 21:28:55

Nu har jag varit på kurs i ”School of legerete” igen! Dvs Philippe Karls instruktörsutbildning. Denna gång var det dock hans fru Bea Borelle som var instruktör. Bea visade sig vara en väldigt trevlig bekantskap med mkt bra pedagogisk förmåga....

Som vanligt var det en mkt bra kurs som gav mig massor med inspiration och tips att ta med hem!

Vad som slår mig som mest anmärkningsvärt när det gäller dessa är dock hur de verkligen UTBILDAR såväl häst som ryttare! Att man har en väldigt tydlig utbildningsgång där varje nytt steg bygger på det föregående. Allt ifrån markhanteringen till piaff. Det går en oerhört tydlig "röd tråd" genom hela utbildningsgången...

Ovanstående tycker jag tyvärr är något som till stor del saknas i den traditionella ridningen. Och det säger jag efter att ha ridit i det systemet i 25 år!

Där fokuserar man alltför mycket på att försöka kontrollera hästens muskler istället för hästens struktur (skelettet) och hästens hjärna!

Lär man hästen att verkligen FÖRSTÅ ryttarens signalsystem och arbetar med lätthet i hjälpgivningen får man en mkt mer gåvillig häst som gör det som begärs utan motstånd. Då behövs varken en ständigt drivande sits, skarpa bett eller hjälptyglar! Och inte heller en styrketränande ryttare! smiley

Tyvärr kan jag inte visa några filmer från kursen eftersom filmande inte är tillåtet (endast ryttarna får filma sina egna ritter) men jag har här nedan lagt in några filmsnuttar från youtube för att visa lite av skillnaderna mellan dagens (tävlings)ridning (representerat av Anky van Grundsven) och Philippe Karls ”School of legerete”. På kurserna i Sverige jobbar deltagarna med allt ifrån markarbete (longering, häst vid hand) till spansk skritt, galoppombyten, passage och piaff...

Håll till godo och välj själv vilken ridning ni föredrar – jag har gjort mitt val!

Först två filmer om Ankys motivering till "rund och djup" form... En form som är mer o mindre "obligatorisk" numera inom den traditionella ridningen - det är bara GRADEN av hur mkt bakom lodplanet hästen går och hur "djup" man rider den....

Sedan några filmer om Philippes ridning

  • Comments(1)//blogg.bircahastgard.se/#post341
Next »