Phoebe o gänget

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Hästar är fantastiska!

DagboksanteckningarPosted by Carina Wed, September 07, 2011 15:51:07

Jag fascineras ständigt av hur hästar fungerar. Det är otroligt givande att ha förmånen att följa en väl sammansvetsad hästflock! Eftersom jag lever nära dem hela tiden (för det mesta är hemma på gården) så har jag även möjlighet att studera mycket av deras interagerande - med varandra och även med oss människor.

Härom dagen så släppte t.ex Marina ut Farre - som stått som sällskap åt Vilda i stallet en stund. Alla de andra hästarna hade försvunnit ut på ängarna och syntes inte till. När Farre kom ut i hagen så gick han långsamt ner mot bäckövergången. Han gnägggade ett par gånger men ingen av hästarna svarade ute på ängarna så han stannade ett par gånger. Jag stod kvar på stallbacken o tittade på vad han skulle göra. Han stannade i höjd med ridbanan o stod och lyssnade ut mot ängarna o de andra hästarna. Då säger jag i lite högre än samtalston - "Vill du ha sällskap ner, gubben?" eftersom han såg tveksam ut. Då vänder han på huvudet o tittar på mig - sen vänder han och går vidare i riktning i mot de andra hästarna.... Antagligen av en tillfällighet men det var precis som om han sa till mig - " tack, men det behövs inte, jag fixar det själv!" smiley Och det var inte det faktum att det var tyst som han reagerade för jag o Marina pratade - utan det var först när jag riktade mig till honom som han reagerade!

Jag upplever liknande händelser nästan dagligen - dvs att det finns en tyst kommunikation mellan mig och hästarna där de många gånger följer min "tanke". Låter flummigt men det är en fysisk verklighet för mig.

I lördags när vi hade kurs här så blev det problem i samband med lastning av en av kurshästarna - det resulterade i "buller o bång", gnäggande häst och till slut en häst som kom loss på stallplan. Då kommer mina hästar "vilt" springande, flera av dem gnäggande precis som om de sa "vad händer, vad händer?! Vi kommer till undsättning!" När de kom upp till stallet och såg att det inte var en av deras stallkompisar så lugnade de dock snabbt ner sig även om de dröjde sig kvar vid stallet och tittade på...

Liknande har jag oxå varit med om ett flertal gånger - när hästar varit sjuka att de övriga försöker "hjälpa" - antingen genom att komma upp till stallet och påkalla uppmärksamhet och sedan följa mig ut i hagen tillbaka till den skadade hästen, eller genom att signalera att något inte stämmer i stallet - oftast genom att vokalisera...

Jag undrar rätt ofta - vad rör sig i ett djurs hjärna? Hur mycket förstår dom? Eller är det kanske helt enkelt så att VI är för korkade för att läsa deras signaler?

Intelligens, medfödda instinkter, tillfälligheter - ja, vem vet? Inte jag i alla fall, men just därför försöker jag hålla ett öppet sinne... smiley

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.